Under den gångna veckan har scoutveckan firats runt om i landet, vilket betyder att det ordnats lite extra många scoutiga evenemang. Dessutom har det postats massvis med scoutiga bilder på sociala medier, denna gång med hashtagen #förattscouting. I samband med dessa bilder har scouter, såväl yngre som äldre, berättat om de äventyr som scoutingen möjliggjort.

Atlantin yli 932

Och visst har scoutingen en tendens att bjuda på mäktiga äventyr och minnesvärda stunder. Tack vare scoutingen har jag fått segla i hårda vindar, delta i vattenkrig med segelbåtar (OBS! Motorer strängt förbjudna, vattenpistoler mycket okej), bygga upp flera lägerkök och sprungit från kontroll till kontroll i de mest märkliga spårningar och patrullrådighetstävlingar. Scoutingen bjuder helt enkelt på fantastiska upplevelser, men idag vill jag fundera på vad scoutingen kan bidra till i "det vanliga livet". Jag tror nämligen att scoutingen ofta gör att vi scouter vågar prova på nya grejer också utanför vår hobby, vi är ju så vana vid tankesätt som "nåmen vi testar och ser hur det går" och "det här fixar vi tillsammans".

Atlantin yli 954

För ett par veckor sedan kom jag hem från ett riktigt äventyr, jag fick nämligen äntligen uppfylla min största barndomsdröm om att segla över Atlanten. Jag (och världens bästa seglingssällskap: min totalt seglingsgalna pappa!) var med på överfarten på en båt som heter Vahine. 12 personer på litet utrymme och 17 dygn på öppet hav. Och det var fantastiskt; allt jag drömt om och så mycket mer. Under resan fick vi uppleva delfiner som följde efter oss i en vecka, några stormar men även stiltje, fantastiska stjärnhimlar och maträtter som blev allt mer fantasifulla då färskvarorna började ta slut.

Självklart fanns det stunder då vi blev irriterade på varanda och en gång funderade jag nog på att varför sjutton håller jag på med sådana här krångliga hobbyer, virkning hemma i soffan vore ju lättare (Situationen såg ut så här: Första stormnatten, jag klantar mig och drar upp ett sår på knät. Där ligger jag sedan på salongens soffa, medan skepparen kollar på såret och funderar högt: "Borde vi sy ihop det direkt". Jag är inte så taggad på syövningar, så det blir fjärilstejp och jesustejp. Mycket bra!)

Innan seglatsen var det flera bekanta som frågade mig hur jag vågar åka iväg för att segla över Atlanten. Vid de här frågorna kände jag mig som ett frågetecken; det är väl klart jag vågar. Visst var jag supernervös innan, men det var hela tiden klart för mig att detta var något jag absolut ville göra och också skulle fixa. Och här mina vänner, kommer scoutingen med i bilden.

Atlantin yli 1002

För mycket av scoutingens charm ligger ju i att gå utanför sin bekvämlighetszon och prova nya saker. Och det kan vara saker som inte ser stora ut för någon annan, men som för personen själv känns som att bestiga berg (de modigaste personerna på scoutläger? Alltid, alltid vargungarna som kanske tältar och deltar i läger för första gången i sitt liv, ni är fantastiska som fixar det med sådan glädje!). Scoutingen ger oss chansen att uppleva nya grejer och göra saker vi aldrig tidigare gjort, ibland kanske vi misslyckas men då är det bara att försöka igen.

Jag tänker ofta att scoutingen fungerar som språngbräda. När jag är nervös för något kan jag ju alltid tänka tillbaka på scoutäventyr och säga till mig själv "Om jag klarade av det där, då fixar jag detta också!". Och vet ni vad som är ännu bättre? Att äventyren, varken inom scoutingen eller annars, aldrig tar slut! Det är väl därför som så många av oss stannar kvar i scoutingen genom livet, för att få äventyra tillsammans med andra och på köpet få använda scoutingen som språngbräda för andra äventyr. För vad är det vi scouter alltid är? Jo, ALLITD REDO!

#förattscouting

Atlantin yli 989

PS. Ibland ser Altantseglats ut så här och största delen av besättningen lapar sol och dricker apelsinlemonad, ibland är regnstället på och seglen revas så mycket det går. Balans!