Då jag nu är inne på mitt fjärde år av universitetsstudier och för tillfället även befinner mig på utbyte i Uppsala i Sverige märker jag ofta att scoutingen är närvarande. Även om jag för tillfället inte scoutar alls på grund av utbytesåret finns det alltid där att en har varit scout i många år. 

 Först är det problemlösningsförmågan som jag upptäcker att jag har nytta av. Efter att ha deltagit i en massa scouttävlingar där en med ganska lite material måste försöka hitta på lösningar till problem för att få så höga poäng som möjligt. Eller att som ledare pussla ihop och under ett förläggningsveckoslut planera och tänka om och få allting att fungera, helst utan att deltagarna märker att allting inte gått som planerat. Så jag har till exempel lyckats fixa min cykellampa med lite papper och tejp, efter att jag samma kväll jag köpte den tappade den i golvet så att den sprack lite. Eller kvällen då jag var trött och hungrig och insåg att det i det gemensamma köket i studentkorridoren inte finns en konservöppnare och jag väldigt mycket skulle behöva tonfisk på min sallad nu. Så här i efterhand kan jag meddela att det ganska lätt går att få upp en konservburk med en matkniv om en först gör ett hack med en vassare kniv. För som scout vill en inte heller förstöra den vassa kniven genom att skära genom aluminiumet runt hela burken.

 Den andra saken är förmågan att lösa samarbetsuppgifter och vara otroligt duktig i diverse lektävlingar. För sanningen är ju att normala människor leker dessa lekar då de är barn och sedan på nytt då de börjar studera. Men scouter leker i alla åldrar och vi tävlar i knäppa och roliga tävlingar. Många av dem påminner en hel om sådant en gör i studievärlden. Och det säger ju sig självt att har en redan övat på dessa lekar och tävlingar i femton år har en ett försprång. Men självklart kan det även bli frustrerande om en tävlar i lag och de andra lagmedlemmarna inte alls har samma tankesätt och tävlingserfarenhet och inte är ens i närheten av ens egen nivå av taggning. Och så är ju många scouter helt otroligt tävlingsinriktade så därför har i alla fall jag i dessa situationer fått inse att nu är det inte som en scouttävling där det är på liv och död och du spiller gärna blod svett och tårar om det betyder att du vinner.

För tillfället under mitt utbyte bor jag i studentkorridor med eget rum och badrum, men delat kök. I korridoren bor det elva andra personer och jag skulle nog säga att det är en fördel även här att vara scout. Jag är ju ganska van med att bo nära inpå andra människor och nu då vi har fått allting att rulla på är det inte speciellt jobbigt att laga mat i samma kök som alla andra. Och då vi fixade ihop ett städschema och bestämde upp reglerna för hur en beter sig i köket och allmänna utrymmet märkte jag att strukturen jag har från att organisera saker i scoutsammanhang gjorde att det gick lätt att bestämma saker och fixa allting. Det kan även vara en del av hur en är som finländare, men jag gillar att vara effektiv och inte vela allt för mycket.

 Så skulle jag vilja säga att efter att ha tränat på att gå utan sömn på lägerveckor och liknande klarar jag bra den lilla sömn en får som studerande. Men sanningen är tyvärr att den träningen inte tycks ha gett så goda resultat hos mig.



Mette