Scoutäventyr

  
Den här tiden på året känns det nog verkligen som om pappersarbetet aldrig tar slut. Följande grej på göra-listan är ÅRSRAPPORTEN. Det är en liten rapport vi i kåren ska fylla i till scoutförbundet och den innehåller faktiskt ganska mycket siffror som är viktiga för förbundet som sedan ska redovisa sin verksamhet vidare.
 
Men eftersom det finns en deadline, ett sista datum att fylla i rapporten, så... Gissa om det inte går så att jag skuffar på det till sista stund, nja inte riktigt. Har ännu den här veckan på mig att samla ihop alla listor och fylla i rapporten.

Det är lite lustigt det där med tid och hur vi uppfattar det. Då vi avslutade höstens scouttermin i december kändes januaristarten väldigt långt borta men vips så är det januari och allt ska köra igång igen med full fräs.

Inte för så länge sedan började scoutprogrammen och redan förra veckans söndag var det grötfest, dvs vår kårs höstsäsongs avslutning med lucia, gröt, dubbningar och mycket mer. Den var en stor succé med mycket kul, likaså hela hösten har vi haft varierande program; allt från naturprogram till första hjälp, och där emellan hade vi förläggningen 1917 som bjöd på mycket.  Med andra ord har vi haft ett ganska lyckat och trevligt år inom vår scoutförening och vi hoppas att också nästa säsong blir lika givande som detta år varit.
 
Vi önskar er alla en riktigt god jul från sjöscoutkåren Porkalas sida. Ladda upp krafterna och så hoppas att vi ser er igen den 17 januari då scouterna igen kör igång.
 
Sofia
 
Ni har väl kommit ihåg att öppna scoutkalendern? Fem luckor kvar ännu!


Nu på veckoslutet hade vi förläggning med namnet 1917. Förläggning är inte bara att du hittar på ett namn och dyker upp ett veckoslut, de kräver att man börjar många månader före med att bestämma ett datum när förläggningen skall hållas, vem som ska ta ansvarsuppdrag för program, vem som ska göra maten och ett tema före hela förläggningen.

Excel flimrar framför mina ögon. Där saknas ett födelsedatum. Och IBAN-numret för kontot måste med. Argh någons e-postadress blev fel igen… Så ser en alldeles vanlig scoutkväll ut, men det är bara jag och min laptop som år med.
 
En scoutkår och ett scoutförbund snurrar såklart inte utan administration. Det är ganska mycket osynligt arbete som sker i kulisserna och som möjliggör att vi har en fungerande veckoverksamhet för barn och unga. Det brukar vi kalla för pappersscouting. Och det behövs pappersscouter på flera nivåer och flera stycken för att allt ska fungera.
Har du någon gång funderat på hur scoutingen förändras då man blir ledare? Är det egentligen någon skillnad på att vara scout som ledare eller patrullscout? Vilka saker är det man behöver komma ihåg?

                  
Mitt tuffaste scoutminne är från tiden när jag var patrullunge i Kyrkslätt scouter*. Det var så här:

Jag har varit scout under majoriteten av mitt liv. Jag har fått många fina erfarenheter och vänner från scoutingen. Scouting är också en lärorik hobby. Man lär sig nyttiga färdigheter samt olika kunskaper om ledarskap. Men vilket är det häftigaste minnet. Jag har svårt att hitta de häftigaste. Jag ställer mig frågorna: Vad är det första jag kommer att tänka på när jag tänker på scouting? Vad är det jag minns bäst när det gäller scouting? Vad är det jag vill uppleva på nytt?