Scoutäventyr

Det har hänt mycket under våren till och med yngre generationer har varit med och hjälpt till att ställa i ordning båtarna, scouter och hoppeligen blivande scouter. Men nu äntligen börjar båtarna bli klara :D riggarna är trimmade och allt stuff har hittat fram till dem. Dock finns det ännu lite kvar som städning, sätta storseglen på plats och kontrollering av besiktningsutrustningen. Det talkot som jag har varit med på så ordnade rekreationen lite talkoskoj för de som deltog i talkot. Det bjöds på god mat och bastu bad samt en liten film, grymt nice. Det andra talkot jag kommer att delta i och sista talkot som ordnas följande lördag före segelsäsongsöppningen, då de sista finslipningarna skall göras för att få damerna att glänsa som aldrig för :D. 

Kan inte vänta på att kliva ombord igen, Som en filandsvensk legend en gång sa ”Det fina med att segla är att då du kliver ombord så är man redan framme”.

Rasse
 
 
Att välja ett scoutminne som skulle vara bättre än alla andra blev svårare än jag hade tänkt. De finns så många bra minnen från seglatser, läger och andra roliga evenemang. Efter en lång stunds tänkande kom jag fram till att förra sommarens navigatorseglats kan ha varit mitt hittills bästa scoutminne. Det var en mycket rolig och givande seglats. Vi seglade från Helsingfors till Åbo. Om jag kommer rätt ihåg så var seglatsen 5 dagar lång. Vi hann se många fina hamnar som t.ex. Hangö, Nagu och Kökar. I vissa hamnar mötte vi andra Porkala scouter som var ute på seglats vi träffade också på vikingar som var ute och seglade.



Vädret var mycket varierande vissa dagar blåste det inte alls och vissa dagar blåste det nästan för mycket. Det var lite jobbigt när de inte blåste just alls för vi hamna hela tiden hissa och hala segel för att alls komma framåt, men det positiva med det var att jag fick mycket träning. Det bästa med seglatsen var ändå att vi fick segla med Navigator, som är riktigt tuff att segla med speciellt i hårdare vindar. Allt gick som planerat och seglatsen var jätte lyckad.  





Casper
 
Mitt bästa scout minne är från ifjol när vi hade långseglats.



Dag 4 på vår långseglats så seglade ena båten hem medan vi med den nya besättningen seglade till Högsåra och gick till farmors kafé på te.



Dag 5 blev en lite längre dag, då vi seglade den södra och längre vägen till Nagu för att möta Navigator och ha en liten tävling med dem. Vi vann för att vi hade en spinnu till vårt förfogande. I Nagu så gick vi till butiken och skaffade lite snacks till kvällen.



Dag 6 så blåste det inte så värst mycket så det blev att åka ganska långt med motor, men till slut så kom vi fram till Rosala. Där skulle vi besöka Vikingamuseet, men det var tyvärr stängt så vi gick i bastun och sedan och sova.



Dag 7 skulle vi tillbaka till Hangö, och frågade en anställd i butiken och hon sa att det inte var så mycket vind. Blåögda som vi var trodde vi på det, för det var nog 15m/s i vindbyarna så vi sa att alla skulle spänna fast sig i båten så att ingen skulle falla över bord. Det skulle ha varit en tråkig seglats för spejarna om det skulle ha varit lite vind men nu fick de vara med om en oförglömlig seglats. Det slutade med att jag och skepparen var de som i princip seglade båten på grund av det hårda vädret.  Men till sist så kom vi till Hangö. Det var den sista besättnings byte då spejarna byttes ut mot explorer scouter.



Dag 8 så seglade vi till Dirrham som befinner sig i Estland, ganska rakt söder om Hangö. Och det blåste absolut ingenting och det var jäkla stora rullande vågor som gjorde mej som var skeppskocken att må lite dåligt när jag skulle steka korv. Och tack vare en juvel som inte ville äta den korven som jag hade stekt klart så jag måste steka korvar som han ville äta. Den här rumban gjorde så att jag inte riktigt hade aptit.  I hamn boken hade vi läst att det finns en kiosk nära hamnen, så när vi kom i hamn så ville vi besöka den här kiosken. Det var bara det att det var en väldigt liten kiosk som var ca 15 minuters gång väg från hamnen. Men bastun i hamnen var bra så det var plåster på såren. Nästa dag så seglade vi till Lohusalo, där stod det i hamnboken att det fanns en butik, den här gången på gång avstånd så vi tyckte att det lät bra. Det var bara det att när vi hade börjat gå så stannade vi en bilist och frågade hur långt det var till den omtalade butiken och det visade sig vara väldigt väldigt långt till den där jäkla butiken.  Så två av oss gick tillbaka och hyrde cyklar medan resten fortsatte att gå. När killarna hade löst ut cyklarna och börjat cyklat så tänkte de hela tiden att runt nästa kurva så tar de nog fast de som gick, och sedan så börja de tänka att vi måst nog ha sprungit när de har kommit så här långt. Till sist så kom de till butiken och hittade oss där. Dom fråga oss hur i hela fridens namn vi hade kommit ända dit på så kort tid. Just efter att de hade svängt om för att hyra cyklar så kom det en buss som vi tog, den var inte ens dyr så vi tog den och spara massor med tid.



Dag 9 så seglade vi till old city marin i Tallinn, och gick till gamla stan på shopping runda och så åt vi på restaurang. När vi hade varit i bastun på kvällen så märkte vi att det fanns ett tivoli nära hamnen, så vi måste ju besöka det.

Dag 10 hade vi en riktig rivstart, hälften av besättningen var ungefär ännu i sina sovsäckar när vi kasta loss. Orsaken till denna start var att det hade lovats hårda vindar till eftermiddagen. Vi seglade tillbaka till hemmahamnen Porkala-Marin. Efter detta äventyr så var det både skönt men även lite ledsamt att seglatsen tog slut.

/Oskar Nyberg
Inom scoutingen upplever man mycket. Otroligt mycket. Och väldigt roliga och tuffa saker. Det finns så otroligt många bra minnen, så då någon frågar vad mitt tuffaste scoutminne är måste jag faktiskt fundera en hel del. Visst har jag varit på spännande seglatser och jag har nattvaktat då träd föll några meter från tält men ett enda minne som skulle övervinna alla andra och ensam vara guldklimpen i allting. För trots allt är det alla erfarenheter tillsammans och alla vänner som är det allra bästa.

Scoutäventyr såsom förläggningar, läger och seglatser hör till de bästa minnen jag har. Under årens lopp har jag haft turen att få uppleva både ett och annat och till och med varit med vid tillfällen då vissa legender blivit till. I det här exklusiva blogginlägget avslöjar jag nu några av Sjöscoutkåren Porkalas legender och välbevarade hemligheter.

Varför är jag scout är en fråga som varje scout kommer att höra under sin scoutkarriär. Nästan varannan person man träffar eller känner som inte är scout frågar just denna fråga. Många ger svar som att få åka på läger, segla, träffa nya människor eller för att mina kompisar håller på med det, så svarar de flesta på denna fråga.

I det här blogginlägget ska jag skriva om vad sjöscouter ägnar sig åt under vinterhalvåret. Men – vad gör vi på sommaren då? Jo, vi seglar och åker på läger. Jag tror att ganska många scouter tycker att just seglatserna och lägret är scoutårets höjdpunkter; det där vi drömmer om och ser fram emot och fantiserar om hur roligt det ska bli.

Nu har scoutsäsongen satt igång igen efter en liten jullovspaus. Många glada scouter samlades på Bergåsa på söndagen för att inleda scoutstarten.