Scoutäventyr

Det är dags att börja fundera på hösten och dess scoutverksamhet,

Bloggen har tagit en rejäl paus nu under sommaren, då vi i Sjöscoutkåren Porkala i stället seglat och njutit av solen. Sommaren har ändå varit väldigt produktiv; kårchef Gustav berättade att sommarens saldo för upphöjda skepparpappaer i år är hela 9 stycken! WOW!

Nu är söndagarna som de skall vara igen.

Förra söndagen var det äntligen dags, dags att kicka igång scouthösten. Kvällen bjöd på korvgrillning, trevliga lekar och bra sällskap. 

Vi ses igen nästa söndag!

Foton: Crista Åberg

 





 

När vardagen rullar på och scoutmötena avlöser varandra är det sällan man tänker, eller ens kommer ihåg scoutidealen. Man håller sitt möte, planerar kanske en hajk, går på någon första hjälp kurs, men glömmer helt bort att tänka på annat. Och det är helt okej.

Ibland kan det ändå vara roligt att minnas idealen. Visste du att de olika åldersgruppernas ideal ser olika ut? Eller inte olika kanske, men en vargunge följer färre ideal än t.ex. en explorerscout.

Så här ser idealen ut:

En vargunges ideal är att respektera andra och att älska och respektera naturen.

En äventyrsscouts ideal är respektera andra, att älska och respektera naturen och att vara ärlig och pålitlig.

En spejarscouts ideal är att respektera andra, att älska och respektera naturen, att vara ärlig och pålitlig samt att främja vänskap över gränser.

En explorerscouts ideal är att respektera andra, att älska och respektera naturen, att vara ärlig och pålitlig, att främja vänskap över gränser samt att känna sitt ansvar och att göra sitt bästa.

En roverscouts ideal  är att respektera andra, att älska och respektera naturen, att vara ärlig och pålitlig, att främja vänskap över gränser, att känna sitt ansvar och göra sitt bästa samt att söka sanningen i tillvaron.

Ganska många ideal, eller hur? Det som är bra är ändå att de är ganska så enkla och många av de här kommer ju faktiskt helt naturligt för en scout. Egentligen blir man ganska glad när man ser listan på idealen. För man inser ju än en gång att det nog är en rätt så fin hobby man har.

 

Ha en riktigt trevlig helg!

Är du redo? Alttid redo!

Vet ni vad?

Nu är höstens program rätt så spikat. På tisdagen samlades Sjöscoutkåren Porkalas ledare och explorerscouter för att tillsammans fundera på höstens program. 

För att komma in i rätt feelis började vi med en övning där det viktiga var att lita på sina kompisar till hundra procent. Man skulle nämligen stå mitt i en cirkel o fälla sig bakåt mot kompisens händer. Sedan skuffade den kompisen en vidare mot kompisen mittemot. Och i mitten av cirkeln for man sedan omkring som en riktig pendel. Lättare sagt än gjort, åtminstone jag fick verkligen anstränga mig för att helt slappna av. Och tänk, då är vi ändå ett supertight gäng som är vana att samarbeta.

 

Efter mycket skratt och kanske lite godis satte vi oss sedan ner med kalendrarna i högsta hugg. Efter en del pusslande fick vi det fixat, än en gång. Höstens scoutprogram är nu klart, och nu väntar vi alla ivrigt på att dra igång. 

 

En vecka och tre dagar kvar till start

Genast på måndagen efter midsommaren var det dags. Dags för långseglats. Klockan tio på morgonen stod vi färdiga vi Porkala Marin. Efter snabb båtindelning och bärande av grejer var det så bara att börja göra sig i ordning för seglatsen. 

(Har ni förresten märkt samma som jag? Att packa för en seglats på ett par dagar tar nästan lika länge som att packa för en veckas läger,, Man behöver ju sen bara lägga till lite underkläder och strumpor typ)

Första dagens segling var väldigt skön, ett tag var det t.o.m möjligt att segla med bara t-shirt på. Denna sommar känns det som något som bör nämnas. Efter en segling på ca. 6 timmar var vi framme vid Barösunds butik, där vi bestämde oss för att övernatta. Plättar till kvällsmål, mums!

Efter Barösund styrde vi kosan mot Jussarö. Tyvärr var vädret inte det bästa, regn och ingen blåst, men vem hänger nu läpp för det? Inte vi! Trots att det mest blev motorgång under dagen var humöret på topp (nästan hela tiden) och till Jussarö anlände vi tidigt på dagen. Crisse var för en gångs skull på plats före Timjang, jess! (Okej då, det berodde på att Timjang seglade spinnu medan vi ombord på Crisse litade på plåtgenuan).

Väl i land på Jussarö gick vi för att beställa bastu, men gissa vad? Jo, den bastun hade brunnit ner ett par veckor tidigare, så något bastubadande blev det inte för besättningen på vare sig Crisse eller Timjang. Efter lunchen bestämde vi oss för att det var dags att sträcka på benen och utforska ön. Och tur var väl det, eftersom Jussarö med sin brokiga historia är ett perfekt ställe för oss nyfikna scouter. En gammal gruva, ett ställe för rika människor att koppla av på under 1800-talet, militärens ö... Allt det är Jussarö. Intressant, hit vill vi gärna komma tillbaka någon dag!

Så var det dags för sista dagens etapp, Jussarö-Hangö. En etapp som blev händelserik, på ett bra sätt. Vinden hann nämligen svänga flera gånger, och segelbyten och revningar blev ett faktum. Bara bra eftersom också äventyrsscouterna märkte hur viktigt det är att anpassa segelytan efter vinden.

Alldeles för fort var vi så framme i Hangö och det var dags för den första besättningen att tacka för sig och åka hem. Långseglatsen fortsätter dock ännu, idag lär Timjang segla från Högsåra till Nagu.

Det har tagit mig flera år att lära mig packa. I början hjälpte pappa mej alltid. Vi läste tillsammans igenom utrustninglistan, bredde ut alla sakerna på köksbordet och kruxade av i listan medan vi satte sakerna i rinkan. Till sist brukade pappa ännu kolla att jag visste var allt fanns. 

- Okej, minns du nu var du har solkrämen? I vilket fack ligger matkärlen?

Så småningom lärde jag mig förstås att packa själv också. Sist jag packade tog det inte längre än en kvart, och utrustningslistan brukar jag inte kolla alls på, eftersom den finns i mitt huvud. 

Hur funkar detta? Jo, eftersom det blivit en hel del scoututfärder vet jag ju vad jag behöver. Dessutom tar jag alltid med mig nästan samma saker. Det sparar tid, och utrymme. 

Så här tänker jag: 

- Använd dig av samma väska om det är möjligt. Min rinka har varit med så många gånger att jag känner till dess kapacitet väldigt bra. Mina matkärl har fått ligga i samma fack i över 5 somrar. 

- Packa i plastpåsar. Det här nämns alltid på alla utrustningslistor av den enkla orsaken att det faktiskt funkar. Försök ha plastpåsar av olika typ. Tröjor i Prisma-påsen och underkläderna i Stadium-påsen. Lätt att hitta sakerna!

- Skippa sminket. Less is more på scoutläger. Detta gäller alla typer av burkar med någon typ av smörja i sig. Behöver du hudkräm om du ändå smörjer dig med solkräm? Du kanske klarar dig utan balsam? I skogen är det inte så noga. 

- Ta med dig baskläder. Såna som går att kombinera kors och tvärs. Som dessutom är sköna, man måste kunna röra sig. Bekvämt före megasnyggt helt enkelt.

- Ifall du vill kan det ändå vara kul att ta med sig nåt udda, det brukar göra stämningen bättre. Min kompis hade med sig en gasmask på ett läger, det glömmer vi nog aldrig.

- Godis är ett måste. Men taktikera, ta med dig litet och be dina föräldrar hämta mera på besöksdagen. Dessutom kan de föra bort smutsbyket och hämta rena toppar i stället. Great success!

- Börjar det bli trångt i väskan? Skippa pyjamasen, ganska onödigt! Själv är jag alltid så trött att jag ändå somnar i någon random topp jag råkat vara klädd i. 

- Tänk steget längre och diskutera med en kompis. På en veckas läger behöver ni ju inte båda släpa med er en hel schampoo. Eller tandkräm. Också de små sakerna räknas och väger i väskan!

- Ta ingen stress! Det är inte hela världen ifall något glöms hemma. På scoutläger har man ju alltid kompisarna runt sig och det brukar inte vara något problem att låna någons tröja ifall det behövs. Eller shorts. Eller skor, strumpor, t-skjorta...

Det viktigaste: Ha det så roligt på lägret/seglatsen!

Bilder från vargungelägret Mythos.

Förra veckoslutet var det dags för vargungarna att äntligen få åka iväg på scoutläger. 

Med väskorna fulla med både shorts, varma kläder och sovsäckar anlände så ett gäng glada scouter, både ledare och vargungar, till Kavalahti i Ingå. 

Under lägret fick vargungarna prova på en hel del, och veckoslutet bjöd på många tävlingar. Även lägerbålet var omtyckt av båda, och alla skrålade glatt och skrattade glatt åt varandras sketcher. 

Största delen av lördagen tillbringades på spårning. Uppgiferna var många och ibland också ganska svåra. Under dagen tillbringade vargungarna en bår, åt ett gäng munkar utan att slicka sig om läpparna och testade lagandan i samarbetsuppgiften. 

Lägret avslutades med prisutdelning och Porkalakullen Vaniljmuffinsarna tog hem segern. Grattis!

Minns du första gången du seglade, första gången du var med på en segelbåt? Det gör inte jag, men enligt mina föräldrar var jag visst en sisådär 3-4 månader gammal då. Efter det har seglatserna blivit allt fler och så småningom blev jag väl till lite mera nytta på båten också (hoppas jag).

Min allra första scoutseglats har jag ingen koll på, men jag minns hur spännande scoutseglingen kändes i början. Hur kunde skepparna ha sån koll? Hur skulle jag kunna förstå alla krumelurerna på sjökortet? Hur skulle jag komma ihåg att följa med hela tiden då jag fick prova på att pinna?

Häromdagen var vi ut på en kvällsseglats med ett gäng vu:n på vår båt. Solen sken, det blåste knappt, vi åt kex och allt kändes helt super. Plötsligt berättade en av dem glatt att "hej, det här är min  första seglats".

Jag kände mig glad, kanske lite stolt. Tänk att vi scouter själva kan få uppleva en massa nytt och dessutom få hjälpa andra att också få vara med om nya upplevelser. Det är ganska fint.

Den första seglatsen för vu:n i fråga gick väldigt bra, och efter den kvällsseglatsen hade vi tillsammans provat på att både styra, navigera, hissa segel och ta i land.

De här scouterna har redan varit med många,många gånger. Men kex är fortfarande lika pop för oss alla!

Bilder: Crista Åberg